Juline Ochra Tullemor

Ibland behöver man fatta svåra beslut. Beslut som man helst bara vill gömma sig ifrån. Beslut som innebär sanningen, även om den är jobbig att inse och acceptera.

Ett sådant gjorde jag härom dagen.

I stunden kanske det beslutet är svårt att förstå och jag hade antagligen inte gjort så om det inte hade knackat på dörren. 

Jag vet att just den dörren stängdes i och med det, men samtidigt öppnades en annan.

En del av att gå vidare, är att lämna vissa saker bakom sig och låta det bli till minnen istället. 

 

Nog om det. 

 

I dagarna har jag försökt att sikta på mitt nyårslöfte: Att ta hand om mig själv.

Jag har hållt mig borta från sociala medier och kommer nog att fortsätta göra detta men i ännu större utsträckning. 

 

Jag tror att den närmsta månaden kommer att ställa till med en del utmaningar, men jag är minst sagt redo. 

Trotts att jag i många stunder känner mig helt vilsen och knappt vet vem jag själv är, så känner jag på mig att detta året kommer låta mig komma en god bit på den vägen. 

 

Nu när jag har bränt av hela Gossip Girl (igen) så ska jag bryta mina mönster och för första gången på länge, titta på något som jag har blivit rekommenderad. 

Black Mirror. 

 

Godnatt.