Hösten, du är så välkommen
Då var det ett bra tag sedan man bloggade. Om sanningen ska fram kom livet emellan och jag glömde bort min till 90 % otroligt deppiga lilla blogg. Det har hänt så mycket, mest positiva saker. Men - jag tänker inte ramla upp allt utan tänker börja om från här och nu:
Vad hände med sommaren undrar jag? Hösten smög sig på redan innan det slagit om till september, men vet ni? Jag välkommnar hösten i år. Att få krypa ner i en varm säng med den man älskar en kylig kväll är något jag längtar till, att dricka löjligt många koppar te (kalkstensdrömmar - mitt favvo te på delad första plats med hallon te), gömma ansiktet i en halsduk och fylla på garderoben med lite jordnära färger, det mina vänner, det ser jag fram emot. Denna sommar har dock varit magisk på sitt sätt, en resa till Gotland, en resa till Berlin osv. Egentligen, det som blev nytt för i år var att jag mestadels jobbade och typ för första gången någonsin va jag lika blek i sommarens slut som i början. Sommarens jobbigaste ögonblick blev när min allra bästavän packade sina saker och tog en enkelresa till Australien utan några större planer på att flytta tillbaka hit igen. Sedan dess har en del förändrats och mitt sociala liv försvann i samma stund som planet lyfte.
Jobbet rullar på. En utbildning till skiftledare aka arbetsledare står framför mina fötter och borstätt från att jag får ställa klockan på 04:00 hela september är jag rätt så taggad! Mer ansvar, fler utmaningar.
Just nu ligger jag i sängen och är sjuk, egentligen har jag nog rätt hög feber och borde inte göra annat än att ligga still i sängen, men min mentala inställning säger att jag inte alls är sjuk så att banga på jobbet imorn finns inte på kartan. Måste bli klar med jobb-pluggandet innan jag kan bli sjuk på riktigt.
