Ljusen gör att allting färgas rosa
Du är fin i neon, sa du, och jag tror att jag log.
Där nådde vi tidpunkten på året då allt känns deprimerande. Det spelar ingen roll hur många koppar kaffe man klunkar i sig, hur roligt man har med sina vänner eller hur mycket man tröstshoppar. Samma sak, varje år. Att pressa fram så mycket nöje som möjligt under sin lediga tid är en kraftansträning i sig och oftast slutar det med att man ligger i soffan och äter glass till någon snyft film och tycker synd om sig själv. Man har inte ens en anledning till att må som en säck potatis, men ändå känns människan i spegeln trist och grå, alla kläder sitter fel och hela garderoben - som egentligen består av alldeles för mycket kläder - ligger utspridd över hela golvet som ett resultat efter att man inte hittat något som passar, sedan gråtit ut frustrationen i kudden för att 10 minuter senare dra på sig den där tröjan som låg högst upp, den man hade tänkt ta från första början. Det värsta är, att det har bara börjat. Snart kommer mörkret som varar 20 timmar om dygnet.
