Voyeur
Så perfekt, så bra, så underbart musikalisk att jag går av - James Blake mina damer och herrar. En blott 24-åring som skapar musik på ett icke mänskligt sätt. Ett jävla underbarn. Kunde inte önskat en bättre belöning efter 13 dagars jobb. Lagade mat hos Herr Nilsson, lyssnade på en (tro det eller ej) asbra cover på "Dansa i neon" med Lena PH, sen rullade vi vidare mot pendeln och Berns. Jag trodde att Konserten med Blake på Way out west i sommras skulle ligga på toppen ett bra tag frammåt, men alltså detta var så bra att jag vet inte vad jag ska säga. Stod där och svajade som ett sjögräs och va så lycklig att jag kunde börjat tjuta pga glädjetårar. I den studen kände jag bara lycka. Bästa konserten i mitt liv. Träffade lite vänner på plats och vi hade det mikket trevligt. Lördagen invegs med höstens matkoma efter en visit på palmyra. Vi satt och stirrade på maten en kvart innan det va dags att ta tag i livet och bege sig hemmåt. Den vanligtvis 4 minuter korta promenadsträckan kändes som timmar och väl hemma blev sängen min bästa vän och där låg jag i x-antal timmar och började överväga att inte röra mig utanför dörren mer den dagen. Men helgen tog inte slut där trotts allt, lördag betyder mer öl och mer fina människor. Ljunggrens I gallerian på götgatan blev kvällens hak, avslutandes med att springa runt mellan barer vid mariatorget. Uppskattar min lediga tid så mycket mer nu när jag jobbar större delen av tiden, framförallt denna helg vart riktigt lyckad och det kan jag leva på ett tag.
Trotts gårdagens bravader blev mitt egentligen inställda jobbpass åter aktuellt med ett telefonsamtal kl.8 på morgonen med orden "Kan du komma in och jobba kl. 11 ändå?". Krälade mig ur sängen och kände mig typ lika sensuell som Kattla.
Nu ska jag kolla på Save the last dance som Ludvig rekommenderat och krypa till kojs.
