Rope
O.M.G. lyssna nu, jag ligger i sängen och klockan är "bara" halv 12. Jag är trött och vill sova, jag tror faktiskt att jag kommer somna inom en timme och lyssna och häpna: Detta har inte hänt på över en månad. *klappar mig själv på axeln* Nu kommer jag låta som crazy catlady herself, men min pappa köpte en handgjord drömfångare i en indian by i mexico, och tro det eller ej, men mina förvridna och sjuka mardrömmar har inte visats sig sen jag hängde den vid sängen för 2 dagar sen.
I förrgår var jag hemma hos Jimmy och spelade in musik. Det var så underbart att äntligen ta tag i musiken, varför slösar jag bort det? Det är musik jag vill hålla på med. Hoppas vi fortsätter spela in och får ihop några låtar så kanske man kan göra något av det, vore synd om det bara glöms bort.
Ok nu. Jag vet inte vilka ni är som läser min blogg, om det är några som står mig nära eller några helt random, men hur som haver, jag har denna blogg för att skriva av mig, gott som ont, och just nu är det inte ens dans på rosor och jag delar hellre med mig av det till det jag får och kan göra offentligt, än att jag framstår som sur och ilsken for no reason.
Jag har ritat upp en livslinje och inskaffat i ett skrivblock så jag kan skriva av mig när jag känner en panikångest attack på g eller när jag bara blir så frusterad att inte vet vart jag ska ta vägen eller hur jag ska bete mig. Att skriva ner eller bara klottra lite hjälper faktiskt, eftersom att jag på nått sätt tar kontroll över situationen då genom att avreagera och göra det medvetet.
Just nu kollar jag på Dr.Phil och tröstar mig lite med hur sjuka situationer människor kan sitta i.....alltså somliga som är med i detta program är ju sågspån rakt i genom.
Har fått ögoninflamation förresten. Så passande när man ska på arbetsintervju imorgon.
