Precis som jag
Då har hösten rullat in. På riktigt. Att knalla till bussen imorse va en pain in the ass och väl på jobbet är alla hängiga och snorar. Höll andan och 5 meters avstånd. Jag har varit frisk alldeles för länge mot vad jag brukar så jag fasar att nästa nysning från en kollega kan leda till 1 veckas halsfluss och halvdöende tillstånd. Det har jag varken till eller lust med. Än har jag inte känt några symptom och är pigg som en lärka (en aning överdrift på det sistnämnda) och vill gärna fortsätta att vara det. Idag på jobbet var det lika med kaos - stunder då man bara vill ha en kudde att skrika ut sin frustration i, det är när både kaffemaskinen och den nya smoothie maskien bestämer sig för att inte samarbeta mitt i rushen. Som yra höns sprang vi omkring och försökte få ordning på allt medans man i ögonvrån noterar hur kön växter sig längre. Inte nog med det, rushen som vanligtvis är mellan 12-1, började istället vid 11 då det plötsligt va folksamling i lokalen och där står vi, underbemanade med världens folkström med icke fungerande maskiner. Aja, ni fattar, jobbig dag helt enkelt. Räddningen kom vid 8 iform av en dejt med Cassie på Palmyra. Så himla värt ställe. Gå dit.
