Kontraster
Kontrasten mellan att gå från glad till att känna sig som en livlös sjögurka på mindre än 24 timmar, den är något man skulle kunna skriva böcker om. När man utan förvarning plötsligt känner sig som tidernas avskum och i stunden önskar att man kunde gömma sig under en sten och bara ligga där tills föruttnelse. Detta är ungefär hur mitt liv ser ut. Just nu är jag just den där livlösa sjögurkan som ligger och hjälplöst krälar på havets botten, okapabel till någonting alls. Det är så frustrerande att vara medveten om sin situation, man vill göra något åt det, man vill bli glad igen lika lätt som att knäppa med fingrarna, men hur man än försöker hitta den där sista biten av balans så tycks den alltid saknas och pusslet förblir ett kaos med en bit som konstant är försvunnen och lämmnar dom andra i en röra av frågetecken. Jag säger inte att jag är deprimerad, men jag skulle inte heller kalla mig lycklig, jag bara ÄR och får absolut noll stimulans av det. Att gråta sig till sömns utan någon grund eller riktig förklaring är standard om dagen inte blev som jag hoppats på. Precis som att jag inte kan somna pga lyckorus när dagen varit över mina förväntingar. Nu ska jag återgå till att gråta lite mera så kanske morgondagen har något bättre att erbjuda än denna. tjao.
