Festina
Det var längesen jag kände att många saker förändras så snabbt som det gör just nu. Mycket av det s.k. "gamla livet" har bytts ut mot nytt, både på gott och ont. Det är nu jag börjar känna att mitt liv kommer inte alltid att se ut som det har gjort och gör. I år fyller jag 20 och det känns helt sjukt. Det låter verkligen vuxet, på riktigt. Det är läskigt hur saker förändras, hur saker som varit självklara så länge inte längre är det, men samtidigt är det också skönt med dessa förändringar - nya bekantskaper, nya minnen, liksom bygga på det gamla och inte fastna i det. Under 4 månader har jag pendlat mellan att vara periodvis deprimerad till att vara hur glad som helst, det har inte funnits någon balans eller struktur. Ibland glömmer jag bort mig själv och gör saker för andras skull. Väldigt ofta faktiskt och så har det alltid varit. Jag tror att jag nämnde det för några månader sen att jag skulle börja prioritera mig själv och vad jag vill, vilket jag också har gjort. Men som nästan alltid har allt sitt pris. Har fått ta emot rikligt med stryk från mitt gamla jobb trotts att jag gjorde det som var rätt. Har tappat kontakt med några vänner, samtidigt som jag lärt känna nya. Man vill att allt ska vara frid o fröjd hela tiden, men faktum är ju att livet kommer inte alltid se ut så här. På det förhoppningsvis långa livs tåg man reser, kommer man stöta på mycket bra saker men också mycket dåligt. Ibland plockar man upp något man till en början trodde var bra, men som sedan visar sig vara motsattsen, hur lång tid det tar varierar, men oavsett så är det aldrig försent att göra sig av med det och börja om på nytt och plocka upp något annat. Jag kan bara ta med mig den packning jag kan bära och medans några saker kanske stannar där för alltid, kanske några får hänga med ett tag för att sedan lämnas under resans gång och bäras med i form av minnen, för det kan jag bära med mig hur många som helst!
