The aviator
Lyckan när man ser alla glada studenter springa omrking, letandes efter sina föräldrar eller rusandes mot flaken med vissel pipor och annat. Jag blir helt varm, kan inte låta bli att le lite som en tönt, känner till och med hur jag skulle kunna börja grina på plats - inte av sorg, men för att jag blir så glad för dessa små liv! Känns som att det var igår jag själv stod där uppe på flaket och hoppade, samtidigt som det känns som 100 år sedan. Jag längtar nästan tillbaka, känns så sjukt när tänker tillbaka till när man var 15 barre och klev in på gymnasiet och träffade sin klass för första gången. Då kändes studenten som en evighet bort och nu är den över och 1 helt år har gått. Om mindre än ett halv år är jag 20 år. Hör ni hur gammalt det låter? Jag vill, men ändå inte. Vill frysa tiden lite, tycker det går alldeles för fort. Det är mycket som jag både vill och inte vill, men faktum är att jag befinner mig i en "vara velig och inte kunna fatta beslut fas", tror det är en ny övergång i livet påväg, med förändringar, både bra och jobbiga. Nu ska jag krypa till kojs och kolla på The aviator innan jag somnar. Imorgon väntar student mottagning/utspring nr 2! Hejsvejs.
- Eftersom min autofokus på kameran gick sönder gav jag upp det här med att släpa runt systemkameran, men nu när jag börjar få fason att fota manuellt (egentligen inte, med tanke på att det enda jag behöver göra manuellt är att ställa in skärpan och det är så enkelt som att vrida på en ratt MEN AJA) så kommer kameran vara en trofast vän denna sommar och jag ska knäppa bilder som om det vore sista dagen i livet. Tycker det är lite tråkigt att jag inte fotat mer än jag gjort, det är ju helt underbart att kolla tillbaka och minnas :)
