rubber and soul
Jag vill bara bort, bort, bort härifrån nu. Långt. Så trött på detta mellanmjölks sverige så blir psykiskt störd. Hela hösten har varit tung och jag vill bara få dena tyngd att försvinna från mina axlar. Då kan jag börja fokusera på saker igen, hitta motivation, börja jobba, ta tag i mitt körkort och framförallt börja skriva musik igen. Saknar det verkligen, att sjunga. På scen trivs jag bäst, det ögonblicket när man står där, det prioriterar jag verkligen högst av allt. Även om musiken också har haft sina baksidor med förlorade vänskaper och hat, så har den framförallt hjälpt mig att "inte bli en i mängden", har aldrig brytt mig om vad andra sagt om vad jag har på mig, ser ut osv. Skulle aldrig ändra på något för någon annans skull, det har säkert mina vänner märkt av, att om jag får kommentaren "hahaha vilken fin tröja....lol" (dum jävla kommentar btw, som folk borde lära sig att hålla tyst om) så spelar jag inte dum och säger att jag inte hade nått annat att ta på mig, för jag har ju antagligen den på mig för att JAG tycker att den är fin? Jag kan också tänka att vafan har människan på sig? Men jag säger det inte för att den lilla meningen gör mer onytta än nytta. Jag tjänar inget på det, och personen i fråga gör det inte heller. Ibland stör jag mig verkligen på att folk inte kan sköta sitt eget eller tänka en extra gång.
En kompis skrev en tweet om det man hör ibland från kompisar som säger "är det någon jävel som hoppat framför tåget nu igen?" när tåget är försenat. Jag har inte tänkt på innan, men vem är man som säger så? Så fruktansvärt respektlöst. Det är inte kul, ska det föreställa någon slags ironi så vet jag inte vad du har för jävla humor, men ingen som uppskattas iallafall. Inte så konstigt att denna generation är mer deprimerad än någonsin med tanke på hur vi håller på. Det räcker att man behöver komma underfund med sina egna problem och så kommer folk som ska föreställa ens vänner och kastar massa onödiga kommentarer? Kan vi bara sluta upp med detta jämförande och dömande. Blir så trött på människor ibland att jag vill kräkas.
