I come apart
Hoppsan, glömde nästan att jag hade en blogg, men det är twitter och tumblr som ligger bakom min kassa uppdatering här. Skriver liksom av saker i studen och då lämnas bara det tråkiga och gråa kvar över till bloggen. Inte så jättekul för er att läsa med andra ord.
Inlägget här är fett depp och gay, men som jag nämde ovan, twitter och tumblr äger och följer ni mig där kommer ni se mina positiva sidor, där finns inget sånt här - bara en liten parantes så jag inte framstår som ett konstant emovrak, tickande självmordsbomd yadayada..
Detta är då ytterligare en sömnlös natt, sedan en tid tillbaka har jag ställt om dygnet helt (beror mycket på att jag börjar jobba 3-4 på dagarna) och den konstanta tröttheten är värre än innan. Men håller på och krigar för att ställa tillbaka det, får liksom inget gjort när jag bara sover bort dagarna, vore man produktiv när man sov så skulle jag fan vara bäst på allt. haha. Men okej, senaste månaden.....va de sålänge sen ja bloggade? kanske inte rikrigt så länge, men det va ett tag sen iallafall...hursomhelst, jag har varit ute så sjukt mycket, FÖR MYCKET. I början tyckte jag att det var ganska nice, inga gränser, träffa nytt folk osvosv, men efter 1 månad av utgångar/barhäng 3-5 gånger i veckan känner jag mig som en alkis och det är inte alls lika kul mer. Har inte en enda jävla fot kvar på jorden och detta är för mig en dålig ovana eftersom jag verkligen inte är den som flyger omkring i rymden sådär. Det har hänt så mycket, men samtidigt är allt som vanligt och frustrationen över att jag inte har några framtidsplaner slår hårdare varje dag, jag VILL göra nånting av mitt liv, jag vill inte glida omkring såhär längre. Får inget vettigt gjort längre, för trött för körlektioner, för trött för att jobba, allmänt frånvarande och konstig. Just nu, är jag riktigt äckligt jävla trött på livet.
