ORKARINTEPALLAREJ
Upplevde den mest intensiva dagen på dagis under tiden jag jobbat där. Vi var i skogen, på vägen hem får jag bokstavligen släpa ett barn hem i 1 timme, samtidigt som han försöker slå mig, bita mig och spotta på mig. Tillslut började jag manupilera och prata om saker non stop för att han skulle glömma bort att vara en pain in the ass. Samtidigt som detta sker, har jag 2 andra ungar i händerna som vill visa sina blåbärsris de plockat och trycker upp dem i ansiktet på mig. Jag ger mig själv en fet jävla eloge för att jag inte fick tidernas damputbrott där i skogen. Tackar också mitt tålamod som är i klass med superwoman för det. TACK FÖR DEN EGENSKAPEN!
Jag är så velig, får psyk. Jag vill jobba kvar nästa termin, för hans skull....samtidigt som jag inte vill. Hur mycket jag vill, så tror jag ärligt talat att jag inte kommer orka. När jag praoade på dagis i 2 veckor var det hur soft som helst, men alltså nu.....eller...ingen ide att jag ens klagar på det, man måste själv jobba på dagis ett längre tag för att inse hur mycket ansvar/energi/tålamod/pedagogik osvosvosv det krävs och tar. Jag överdriver inte. Denna dagis experience kommer få mitt nästa jobb att verka plättlätt.
